Den ansvarsfulle Uppfödaren

- en svårfunnen ras!

En fri svensk översättning av "That Truly Rare Breed "The Responsible Breeder"" skriven av Serafina Cupido - klicka på länken för att se texten i originalskick!

FOTNOT: I artikeln pratas det om "The good breeder". Det har oftast översatts till "Bra uppfödare" men man förlorar en del på översättningen. Good kan också stå för moraliskt högtstående, lämplig, noggrann, skicklig, tillförlitlig, och över huvud taget sådana postitiva ord. Allt detta är då den 'duktige uppfödaren' eller en 'bra uppfödare'.

Den verkligt äkte "Ansvarsfulla uppfödaren" eller "Duktige uppfödaren" har mycket att leva upp till. Det finns många som föder upp djur men som inte har djurens bästa för ögonen. Bara för att människor har en såkallad 'rätt' att äga och föda upp djur behöver det inte betyda att vem som helst borde göra det. Det inte alls svårt att föda upp kullar, men som moralisk och etiskt tänkande människa har vi möjligheten att använda vår intelligens och medkänsla när vi handskas med levande varelser som är under vår kontroll.


De människor som strävar efter att vara eller till och med vara förmer än en bra uppfödare inser att de arbetar mot ett väldigt svårt men uppnåeligt mål. Målet är ett djur med perfekt hälsa och fulländat typ både psykiskt och fysiskt så att alla ansvarsfulla djurägare kan få uppleva och glädjas åt ett långt och lyckligt liv tillsammans med sina djur.

En ansvarstagande uppfödare inser att de har en skyldighet gentemot inte bara djuren, utan även mot alla andra mäniskor som bryr sig om djuren; nu och i framtiden.

Dessa människor inser och accepterar att de är ansvariga för allt som händer i deras avelslinjer. Detta kan ofta inkludera ansvar för förtidig död eller dödsfall som man hade kunnat förhindra hos sina djur. Även de mest noggranna uppfödarna kan ibland förlora ett djur i förtid tack vare att det ingått i avelsarbetet; det tack vare de ökade riskerna och påfrestningarna dräktighet och födsel innebär. Bra uppfödare känner till detta och accepterar det. Det finns inga ursäkter för det.
Duktiga uppfödare skyndar heller inte på andra, blivande uppfödare i deras arbete. Att vara uppfödare är ett vädldigt krävande arbete.

Att föda upp djur är inte ett pengainbringande företag eller en tävling för att se vem som kan föda upp de mest framgångsrika djuren eller sälja flest djur. Djurens bästa och de bästa hemmen till dem borde för alltid ha högsta prioritet.


UTBILDNING

Bra uppfödare ser till att skaffa kunskap och utbilda sig inom ämnet innan de börjar införskaffa några djur. De inhämtar kunskap om grunderna såsom bra dagligskötsel samt grundläggande veterinärskötsel, som minst. Sedan måste uppfödaren ägna sig åt oräkneliga timmar och år av genetisk forskning, lära känna avelslinjer, olika fel samt nedärvbara och andra hälsoproblem. Att närvara vid utställningar för att studera olika avelskombinationer och typer hjälper till att utveckla ens känsla för kvalitétsdjur. Erfarna och etablerade uppfödare kan vara ovärdeliga mentorer och de bör konsulteras för rådgivning och hjälp med nyare avelsprogram.

Att utbilda sig på detta vis är mycket viktig för att kunna avla fram fungerande och hälsosamma djur. Uppfödaren bör fortsätta med att studera och utbilda sig inom sitt djur genom hela sin uppfödarkarriär eftersom nya framsteg och rön ständigt dyker upp.


HÄLSA

Hälsan borde ha absolut högsta prioritet! Att kunna ta hand om djuren är viktigt för att kunna upprätthålla god hälsa hos djuren. Alla djur bör ha rymliga och rena burar med passande burströ och bäddmaterial. Djuren bör vara en del av familjen och tillsyn ske flera gånger om dagen. Detta sker enklast om man själv och djuren bor i samma hus, det borde dessutom vara ett krav för många djurarter. Det ska aldrig börja lukta ammoniak i burarna eller övriga utrymmen! Allt djuren kommer i kontakt med bör tvättas och rengöras ofta med jämna mellanrum. Djuren ska inte bo tillsammans bara på grund av uppfödarens bekvämlighet eller utrymmesbrist. Inte heller bör de bli 'samlade på'; vilket torde vara en konsekvens av för många kullar, tjuvparningar eller klantig djurhållning i allmänhet.
Om resurserna eller tillgångarna (djurutrymmen, pengar, avelsmaterial osv) tryter ska uppfödaren inte ta fler kullar än vad denna kan ta hand om ordentligt. Eller överväga att inte avla alls!

Djuren har aldrig bett om att bli avlade på av någon som inte har tid, kunskap eller pengar nog att göra vad som krävs och är rätt.

Mat och vatten ska vara fräscht, av hög kvalitét och ges ofta. Friskt vatten ska alltid vara tillgängligt. Skötsel ska ske ofta men det ska inte bestå av endast kloklippning, göra rent öron/svansar och bada utan även den sociala biten bör tillfredställas.

Alla djur bör vara väl socialiserade och vana vid människor och artfränder. Djurets temperament är till 60% ärvt och till 40% inlärt efter födseln. Det enda man bör avla in i sin linje är gott temperament!

Alltför ofta är det något eller några av dessa grundläggande sakerna som fattas, vilket är rent ut sagt sorgligt för alla som strävar mot de viktiga målen varje uppfödare bör ha.

Om nu sådana basbehov inte uppfylls, hur kan då en person ens påstå sig sträva emot att bli en Seriös Uppfödare? Den standard en uppfödare ska leva upp till är så mycket högre än den vanliga husdjursägaren eftersom uppfödaren ska vara en förebild för andra i allt vad gäller djurhållning att hålla djur. De är ansvariga att inte bara bry sig om och värna om sina egna djur utan även aktivt verka mot missförhållanden i djurhållning utanför sitt eget hem.


ATT FÖDA UPP

En uppfödare vet att de honor som används i avel kan dö på grund av detta då det är väldigt ansträngande för honan. Aldrig någonsin ska det tas kullar på djur som inte är vuxna både psykiskt och fysiskt, inte heller ska det uppkomma någon kull av 'misstag' eller att man tar en kull försent i djurets liv. Alla avelshonor borde få en ordentlig återhämtningsperiod mellan de kullar man tar på henne och hon bör aldrig få fler än en eller två kullar.
Mer än så är onödigt och framför allt ansvarslöst!

Då uppfödarens mål är att förbättra hälsa och typ hos djuret bör varje ny generation ha bättre hälsa och typ än sina föräldrar. Om detta mål inte uppnås bör ens avelsprogram bli ordentligt utvärderat och troligtvis omarbetat.
En bra uppfödare har aldrig många kullar per år, helst endast 1 till 3 kullar: De behöver inte ta fler, eftersom "Kvalitét går före Kvantitet" är deras motto.

En bra uppfödare ställer aktivt ut sina djur för att kunna bevisa deras kvalitét jämfört med andra djur av samma sort. Och ja, detta behövs. Man bör kunna jämföra sin egen produktion med andra uppfödares. Mer erfarna uppfödare kan hjälpa de mindre erfarna att peka ut och ta bort problem ur de linjer man har och på så vis föra aveln framåt.
Att föra noggrann dagbok är en hörnsten i ett avelsprogram. Gentik-, hälso-, och avelsdokumentering hjälper en till välgrundade beslut i sitt avelsprogram; Plötsliga infall gör det inte. Det lägger endast grund för alla möjliga sorters problem.

Ärftliga problem borde i princip inte existera hos uppfödare. Att avla fram djur med allvarliga hälsoproblem borde aldrig ens övervägas. Sådana djur ska aldrig sättas i avel. Om en linje har uppenbara hälsodefekter finns det många djur på andra håll som det är klokare att avla på.

Alla djur bör veterinärundersökas regelbundet och utvärderas noggrannt innan de tas i avel samt vara ohyrefria. Att infektioner som bryter ut i hela besättningen eller att djuren bär på ohyra är oförsvarbart, det skall behandlas omedelbart. Alla nya samt sjuka djur bör sättas i karantän och bli behandlade så att de blir garanterat friska, allt för att minska risken för spridning av sjukdomar till hela djurbesättningen. Sjuka djur måste få veterinärvård och skötas om noggrannt. Riktiga uppfödare avlivar inte sjuka djur endast för att de kräver tid, pengar och extra vård. När man föder upp djur får man dessutom räkna med att råka ut för diverse kostsamma operationer.


FÖRSÄLJNING OCH ANSVAR

Ansvarsfulla uppfödare har Husdjur, inte(!) ägodelar. De skulle inte heller göra sig av med äldre djur bara för att de är gamla, utan pensionera dem. De bör dessutom ha några pensionerade djur som lever längre än den förväntade livslängden hos rasen. När det gäller råttor bör de isåfall bli runt 3 år.

En uppfödare är ansvarig för alla de djur denna fött upp samt deras avkommor, oavsett vem som äger dem då! Därför bör de vara mycket noggranna när de säljer sina djur och endast sälja djur med avelsförbud till hem där de garanterat inte kommer att avlas på. En ansvarsfull uppfödare skulle aldrig sälja djur till djuraffärer eller låta dem vara till salu på en utställning. Skulle uppfödaren göra så innebär det att de inte uppfyller sina skyldigheter gentemot djuren. De djur som säljs på sådana platser råkar mycket lättare ut för impulsköp från den nye ägarens sida eller grossister och övriga tvivelaktiga verksamheter.

Alla blivande ägare till uppfödarens djur bör noggrannt kontrolleras, att de har kunskaper nog för att sköta djuret, att de ser det som ett husdjur och inte en barnleksak osv. Därtill bör de gå med på att skriva under ett detaljerat köpeavtal där det ingår vilka skyldigheter uppfödaren anser att den nye ägaren har samt vad uppfödaren har för skyldigheter gentemot den nye ägaren. Om uppfödaren anser et nödvändigt skall dessutom den nya ägaren ges information och viss utbildning i ämnet i fråga.

Uppfödaren bör alltid vara tillgänglig för de familjer som köpt djur från denne för att svara på frågor och hjälpa till med eventuella problem som uppstått. Uppfödaren bör dessutom hålla kontakten med alla nya ägare så länge de har ett djur från uppfödaren. Uppfödaren bör dessutom hjälpa till med vidareutbildning och dylikt när det finns behov av detta.

En ansvarsfull uppfödare bör dessutom svara på frågor från personer som inte har något djur från denne. Detta eftersom det borde vara varje ordentlig uppfödares önskan att öka kunskapen om sin djurart hos alla mäniskor som kommer i kontakt med dessa.

En uppfödare ska också ta ansvar för de problem som uppstår, för problem uppstår det alltid. De djur som har ärftliga defekter borde antingen få stanna hela sitt liv i uppfödarens kärleksfulla hem eller bli utplacerad hos en förstående och ansvarsfull familj som vet vad det innebär att ta hand om råttan. De bra uppfödarna vet att de är helt och hållet ansvariga och moraliskt skyldiga till de ärftliga problem och andra problem som har sitt ursprung ur deras avel. Många ägare fäster sig snabbt för sitt djur och bryr sig inte om att lämna tillbaka djuret och få tillbaka pengarna om problem upptäcks.

Djur är inga vanliga handelsvaror! Om dess nya ägare inte vill behålla djuret borde det genast få återvända till uppfödaren. Uppfödaren bör också säkerställa sig om att de under alla omständigheter kan få tillbaka ett djur som inte kan få leva i ett hem där de tas om hand ordentligt.


ÖVERPOPULATION

Och till sist; Alla ansvarsfulla uppfödare vet att det finns en viss överpopulation av dagens husdjur. De kan också erkänna att de i viss mån bidrar till detta problem, om de nu i sanning är en ansvarsfull uppfödare. De bör göra allt som står i deras makt för att förbättra situationen för människor och deras djur, likväl som de värnar om sina egna djur.