MAN KAN ALDRIG VETA!
- en skräckhistoria om råttor med okänd bakgrund
Visst är det gulligaste som finns en liten råttunge? Det där lilla knytet med små knappnålar
till ögon och sammetslen, kort babypäls. Och vad är då ännu gulligare? Jo, en hel kull med små
sammetslena omkringtultande varelser! Man kan betrakta dem i timmar, man kan smeka över den
lena pälsen i evigheter och man kan förtjust känna de underbara minimala morrhåren smeka mot
ens kind...
Och det bästa av allt, det måste väl ändå vara att de är så lätta att få fram? Du tar helt
enkelt en råtthona, placerar tillsammans med en råtthane för en dag eller två och tre veckor
senare dyker de upp.
Det var väl inte svårt? Råttor kan man ju få tag på i vilken djuraffär som helst!
Sedan följer du med förtjusning hur de små krabaterna växer upp. När de får päls, öppnar ögonen
och när de för första gången springer ut på upptäcktsfärd. Vilka upplevelser säger jag bara!
Sedan kommer ju förståss den där tråkiga dagen då alla måste bort. Du kan ju inte behålla tolv
råttor av olika kön. Så, de hamnar hos människor som vil ha råttor, hos kompisar och kanske en
eller annan får stanna kvar... Kommer de till djuraffärer kanske de blir ormmat och den tanken
lockar inte precis.
Och sedan då? De där små krabaterna är ju så söta! Man ska kanske ta en till kull, det gick ju
lätt, bra och ungarna blev jättemysiga.
Nåväl, vem vet hur det går med den saken. Det viktiga just nu är; hur gick det för ungarna? De
var ju söta och mysiga och föräldrarna deras har aldrig bitit någon och tycker om att gosa.
Då kan väl ingenting gå fel?
Kan det visst.
Ett par av ungarna får vara ensamråttor numera, de var ju så elaka mot varandra. Någon annan
blir sjuk och får avlivas tidigt. Ännu en annan gnager på galler och gör sin ägare tokig. En
till har börjat bita människor och barbera.
Hur kunde det här gå till? Med de snälla föräldrarna?
Jo, helt enkelt av den enkla anledningen att de ärvt det av sina föräldrar. Vad vet du om en
råtta från en djuraffär? Tror du att en djuraffär någonsin skulle tala om för dig om et dykt upp
något knepigt fall bland råttorna de hade?
Såklart de inte gör. Jag har själv jobbat i djuraffär och kan bara säga det att såhär i efterhand
kan jag rena rama skäckhistorierna.
Vad sägs om kannibalism? En dag hittas en svans och lite päls i buren och alla de andra råttorna
är precis lika snälla och gulliga och mysiga som tidigare.
Men de har ätit upp en av sina burkompisar.
Eller om en sänding med femton råttor där sex stycken dog inom en vecka? I lunginflammation/mycoplasma.
De övriga som verkade lite dliga slussas iväg som ormmat men de piggaste och friskaste säljs till dem
som vill ha sällskapsråttor. De verkar friska, men ingen köpare känner till de där sex andra råttorna...
skulle man sett dem i buren skulle nog inte ivern att köpa vara lika stor bara för att den där råttflickan
hade så söt bläs...
Eller vad sägs om att de nio kvarvarande råttorna fick bo tillsammans med en annan sändning
råttor och djuraffären 'glömde' att sära på könen? Tre månader unga råtthonor, och det med
hannar som redan dött av mycoplasmaproblem innan kullen var född. Också de hannarna högst tre månader
gamla.
Behöver jag säga att de flesta av ungarna dog innan de blev tre veckor gamla? Och många av
de stackars honorna dog också, de blev ju smittade av lunginflammationerna och fick dessutom
kullar i alltför tidig ålder.
Vad hände med ungarna som överlevde? Jo, mestandels ormmat såklart men en del kom till människohem.
Vissa av dem må ha varit friska och klarat sig länge och blivit underbara sällskapsråttor.
Men vad är de att avla på? Bägge föräldrarna döda innan de ens var ett halvår gamla och de flesta
kullsyskonen dog innan de ens öppnat ögonen.
Man kan aldrig veta. Djuraffärerna skulle inte tala om sådant. Knappt ens om du frågar. De driver
sina affärer med vinstintressen och skulle inte tjäna på att folk inte köpte råttorna de har i affären.
Många betraktar dessutom råttorna som ren föda. Inte mycket till sällskapsdjur.
En annan sak du inte vet om du parar två råttor med okänd bakgrund är att du vet inte huruvida
de är släkt. en djuraffär i Norrland kan ta råttor från samma grossist som en djuraffär i södra Sverige.
Så även om du köper en råtta från ett Zoo i Umeå och en annan på ett Zoo i Helsingborg så kan
det finnas risk att de kan vara nära släkt.
Det vet du inte.
Man vet ingenting om råttor vars bakgrund är okänd. Din underbart snälla råtta från djuraffären må
vara ett underbart sällskapsdjur, men likväl kan den ha ätit upp en burkamrat i yngre dagar. En av
mina råttor kom från den kullen. Hon var en underbar råtta, snäll, mysig och alltid trevlig mot andra
råttor. Men hon hade varit med om kannibalism i sina yngre dagar...
Så fort du inte vet något om råttans bakgrund, låt den vara en sällskapsråtta och enbart en sällskapsråtta!
Du vet inte om pappan dog vid fyra månaders ålder pga mycoplasma, du vet inte om råttan varit delaktig i
kannibalism, du vet inte om råttans mamma var ynka tre månader gammal när din råtta föddes, du vet inte
om råttans syskon dog innan de var gamla nog att börja äta vanlig råttmat. Du vet inte. Antagligen
kommer du heller aldrig att kunna få reda på det.
Men om råttan är hemmauppfödd i två generationer då?
Ja, då vet du ju hur råttans bakgrund ser ut och hur råttans föräldrar är. Men om mor och farföräldrarna då?
Det vet du fortfarande inte...