<<< Tillbaka till "Läsvärt"

De förargliga knölarna


- berättelsen om Grynets operation
av Sofia Nilsen

Något som alla råttägare kommer stöta på förr eller senare, vare sej dom vill eller inte, är att ens älskling får en knöl. Knölar behöver inte vara farliga och tumörer på råttor är ofta ofarliga. Dock har dom en tendens att växa och kan efter ett tag bli jobbiga för råttan att leva med.

Då ställs man inför ett dilemma... Operera? Avliva? Låta den gå med sin tumör?

 Förutom att det är en kostnadsfråga, så kan en operation vara riskfylld för råttan. Ju mindre djur, desto större risk att söva. Samtidigt tycker jag det känns makabert att avliva en råtta som inte har ont av sin knöl. Samtidigt som det känns elakt att låta den gå med den, om den hindrar råttan från att röra sej normalt.

När detta första gången hände mig, var det min råtta ragnhild som jag upptäckte en tumör i magen på. Allt gick snabbt.. Förmodligen var hennes tumör elakartad, och hade angripit ett inre organ...
Hon somnade in i sin bur innan jag hann komma iväg till veterinären med henne... *snyft*

Inte långt efter var det grynets tur, och det är henne denna lilla berättelse handlar om...
Jag upptäckte en väldigt liten knöl under ena frambenet. Den satt ute i skinnet. Jag avvakade för att se om det rörde sej om en varböld... Men det gjorde det icke. Knölen växte sig snart stor som en puttekula, fast den hängde fortfarande i skinnet under ”armen”.
Denna gången hade jag redan bestämmt mej. Grynet skulle få knölen bortopererad, så länge veterinären ansåg att hon var frisk nog att klara en operation förstås.

Jag ringde till falu djursjukhus, och vi fick en tid veckan efter för att komma in och kolla vad det var för knöl. Nervositeten var inte liten i den väntande veckan kan jag säga.

Torsdagen kom, och vi åkte till djursjukhuset. Grynet åkte som hon brukar i sin mössa :) där i trivs hon. Jag tror hon visste vart hon var, för vi har vart på djursjukhuset innan en gång när grynet hade livmodersinflammation. Djursjukvårdarna kände minsann igen lilla grynet:) vi fick vänta i 30 minuter innan det var våran tur, det är lite lustigt att sitta i väntrummet med ett sånt litet djur tillsammans med alla hundar och katter.

Sedan blev vi uppropade ”grynet varesegod!” nervöst knallade jag efter veterinären in i undersökningsrummet. Vi hade ju träffat veterinär anita förut, så det kändes bra.
Hon kännde och klämmde på knölen och konstaterade rätt fort att det var en juvertumör det handlade om. Hon tyckte dock att knölen fortfarande var såpass liten att man inte behövde operera bort den. Men jag kände att eftersom den växer så är det ju lika bra att operera bort den nu, istället för att vänte tills den är stor som ett ägg och då ångra att man inte opererade bort den när den var relativt liten. Det höll anita med om. Hon lyssnade på grynets lungor och hjärta och allt lät förträffligt. Grynet var i topptrim, bortsett från knölen, så hälsomässigt skulle hon klara en operation, men riskerna finns alltid, det var hon noga att poängtera.
Anita räknade lite på vad operationen skulle kosta, och det skulle gå på 1000 kronor. Det var grynet lätt värd(!) och vi bestämde oss för att boka en tid. Antingen kunde jag komma morgonen därpå, eller vänta två veckor. vi bestämmde oss för tiden nästa dag, för att slippa gå och vara nervös i två veckor.

Halv nio dagen därpå var det altså dags för nästa åktur till sjukan. Grynet intog sin mössa och snart var vi framme. Vi fick komma in rättså på en gång. Denna gången fick vi träffa kirurgen Per Bransell; en trevlig man. Grynet skulle opereras någon gång under förmiddagen, och jag skulle få komma och hämta henne efter klockan två på eftermiddan, då skulle hon vara klar för hemgång.
Grynet sattes i en liten bur där det bara fanns en liten teddypläd. Det var hjärtskärnade att se grynet bäras iväg sådär. Hon såg så frågande ut! ”matte? hallå? vart ska jag? ska du inte följa med mej? Vart är min mössaaaa?”.

Nu började den nervösaste dagen i mitt liv. ”kommer hon klara sej.. opereras hon nu? Är hon klar? väntar hon fortfarande?”
Tillslut blev klockan 2 och vi åkte upp till djursjukhuset för att hämta hem gullegrisen. Då möts vi av beskedet att grynet inte har vaknat än! Jag dog nästan men sjuksköterskan informerade mej om att grynet mådde bra men att hon helt enkelt inte hade velat vakna än. Hon hade fått lite dropp nu åså, och dom sa att jag kunde komma tillbaka vid 4.

Kl 4 ringde jag å hörde hur det var med henne. ”hon har inte vaknat än” fick jag som svar... ”vi ringer när ni kan komma” timmarna gick och klockan 6 kunde jag inte hålla mej och ringde igen. ”nää du hon sover fortfarande. Hon tålde så mycket narkos så hon blev väldigt trött” men efter ytterligare en timme och oräknerliga nervösa hjärtslag ringde veterinären och meddelade mej att grynet kunde få komma hem :) hon hade börjat lyfta på huvudet och allt såg bra ut.
Snabbt var vi uppe på sjukhuset och där kom lilla grynet inlindad i handukar. Åh hon såg så söt ut! Jag var överlycklig att min lilla princessa hade klarat sej så bra!
Glad som en sol åkte vi hem. Hon skulle sitta ensam ett par dagar, sedan kunnde jag släppa in henne till sina kompisar förutsatt att dom lät stygnen vara.

Grynet såg ut som en liten gris på sidan :) aldeles rosa där hon blivit rakad, åsså några stygn. Det såg jätte fint ut.
När vi kom hem inredde jag pet-boxen med ett litet hus och en stor gosig handduk. Grynet såg så rolig ut när hon kravvlade runt på golvet och kantrade titt som tätt :) hon piggnade till ganska så fort när hon väl kom hem. frammåt natten började hon även äta och dricka lite.
Sedan fick grynet bo i en stor kartong i ca tre dagar. Det tyckte hon inte var så jättehippt. Dum idé av matte tyckte hon.. hmpf... Jag testade att sätta in henne hos sina kompisar igen, och det gick jättebra! Dom brydde sej itne alls om stygnen, och efter bara ett par dar klättrade grynet runt i buren som vanligt.

Stygnen försvann efter en dryg vecka och kvar var bara en rosa kal fläck i väntan på att få päls igen :)

Risken att nya tumörer dyker upp finns ju. men änsålänge har hon inte fått någon. Operationen ägde rum 13 november 2003 och grynet mår kanon bra och pälsen har växt ut.

Min erfarenhet av att operera råtta är altså bra. och jag skulle inte tveka på att göra det igen, förutsatt at veterinären anser att råttan är i bra kondition för övrigt :)
Hela kalaset gick på 1250 kronor, då det tillkom en avgift för besöket dagen innan. jag ångrar inte det en sekund! man blir varm av lycka när man ser grynis må bra å leva väl utan sin knöl :)

<<< Tillbaka till "Läsvärt"