<<< Tillbaka till "Läsvärt"

Sagan om min lilla Sissi; del 1

av Linda Latvala

Det fanns en gång en råtta som flyttade från ett zoo, tillsammans med en annan råtta, till ett hem i utkanten av en större svensk stad. De två råttorna, som helt enkelt kallades för "råttorna" eller "kräken" fick bo i en liten hamsterbur vid balkongen där det var dragigt och kallt. De fick aldrig komma ut och leka, utan fick sitta i sin bur dag ut och dag in.

Så började magen växa på en av dem, och det var inte på grund av maten då allt de fick att äta var kaninpellets som "matte" och "husse" köpte i 25 kilos säckar vid Lantmännen. Råttan var gravid!
Kort efter att detta kikade 10 små bäbisar ut ur råttans mage. Fyra var dödfödda. Det var då jag blev till. Och kvar av mamma var ett benrangel.

Under de kommande veckorna växte vi sex sakta sakta, eftersom mamma inte hade något att ge. Sen helt plötsligt en dag försvann mina fem syskon och jag blev ensam kvar. Matte sa till sin son att de flyttat hemmifrån, men jag vet att "husse" högg huvudet av dem med en förskärare i köket och sen kastade dem i soporna. Han tyckte det räckte med tre råttor.

Så levde vi tre, mamma, morbror och jag, i den lilla hamsterburen. För var dag som gick tröttnade "matte" mer och mer på att ge oss mat, vatten och städa åt oss, så vi fick gå i vår egen avföring, äta de lilla pellets hon gav oss och dricka av det slemmiga gamla vattnet i flaskan. Vårat hem stank mer och mer av terpentin och ammoniak, men "matte" strödde bara på ett nytt, millimetertunnt lager med spån ovanpå.

Tillslut en dag dog mammas bror, då satte matte ut en annons på internet att hon ville ge bort oss, och en flicka knackade på dörren.

Hon såg på oss, tog med oss hem och flyttade in oss i en stor bur med ett litet hus i. Och vi fick bada! Det var det värsta jag någonsin upplevt, och att klippa klorna, hu så otäckt!

Både jag och mamma hade lärt oss att vara rädda för människor, men den här människan verkade riktigt snäll. Vi fick konstiga långsmala orangea saker som smakade gott, gröna runda saker och mat ifrån glasburkar. Och den torra maten, OJ! Puffat ris, nötter, ja, allt möjligt man kan tänka sig och lite till. Och inte en pellets i sikte! Och vattnet bytte hon varje dag åt oss, det var som att komma till himlen.

Så började mammas mage att växa igen. Innan morbror dog hade han hunnit plantera ytterligare förn i mammas mage, men den här gången orkade mamma inte föda dem. Hon dog av likförgiftning för mina syskon dog i magen och kom aldrig ut. Jag saknar henne fruktansvärt, min lilla mamma.

Så flyttade det in en kille hos mig, men han var inte riktigt en kille, det var nått som fattades... Vi blev de bästa av vänner och sedan dess har vår flock bara växt och växt... Nu har jag fler vänner än jag någonsin kunde tro, och bor fortfarande kvar hos flickan, i himlen... Och hon kallar mig för Sissi.

<<< Tillbaka till "Läsvärt"