<<< Tillbaka till "Läsvärt"
Sagan om min lilla Sissi; del 2
av Linda Latvala
Var och hämtade två stackars små råttflickor igår.
Ägaren skänkte bort dem "på grund av allergi".
När jag fick se dem så såg de inte alls ut att ha det bra... Mitt hjärta blödde för dem.
Synen som mötte mig var hjärtskärande. Två stackars lortiga flickor.
När jag tog på dem var de alldelens urmärglade, bara skinn och ben.
De var verkligen livrädda.
Båda är black roan tecknade men det som ska vara vitt är näst intill gulbrunt..
Ägaren trodde att de var runt 1-1½ år gamla, men hon var inte säker.
De ser väldigt små ut i och med att de var så magra.
Ögonen på dem såg ut att vara på väg att ploppa ur huvudet på dem för att de var så smala!
Förre ägaren visste dock att de var mor och dotter.
Hur hade de det?
Vattenflaskan var tom, maten de fick var kaninpellets, inget annat! (
kaninpellets är anpassat för kaniner INTE råttor..
Kaniner är vegetarianer medan råttor är allätare.)
De bodde i en liten hamsterbur, hade inget hus och inga gömställen.
Det var tjockt med avföring på golvet.
Det stank ammoniak och terpentin ur buren och spånet var helt genomdränkt med urin och
avföring.
Buren stod alldelens innanför balkongdörren och draget kände till och med jag.
Hur gick det?
De fick helt utan tvekan följa med mig hem där de fick huseras i en större bur,
fick ett litet hus och något att bädda med.
De verkade inte förstå det där med bäddandet och var lite rädda för att gå in i huset.
De satt och tryckte i ett hörn mesta hela tiden.
Försökte för dem att gå runt lite i "råttrummet" i dag men de vågade inte lämna buren...
kanske har de aldrig fått vara utanför den?
De har i alla fall kommit på att de kan bädda nu,
har byggt en liten säng i deras favorithörn..
De har varit och smakat lite på maten också, men bara lite, är väl förvånade att det inte
var kaninpellets..
Vad kommer hända sen?
Nu hoppas jag att de ska äta upp sig lite och att de ska se ut att må bättre.
Om de inte blir bättre så vet jag inte vad jag ska göra, de mår ju inte bra av att vara
livrädda... De ligger bara och trycker i ett hörn.. Kanske måste jag för deras skull
låta dem somna in? Men jag ska försöka få dem lugna och lite tamare. I alla fall så att de
inte ska vara livrädda...
Hur har det gått?
(tre veckor senare)
Flickorna mår bra nu, har ätit upp sig otroligt bra med tanke på hur kort tid de bott hos
mig. Det är snart så att jag måste börja dra ner på fettinnehållet i maten, har ju fettat
på ordentligt åt dem hittills... De älskar banan, hasselnötter med skalet kvar på så de
får gnaga och morötter.. De tycker fortfarande inte om att bli tagna på men verkar inte
få panik längre i alla fall... Så småningom kommer jag nog kunna lyfta dem också. Deras
turer ut ur buren blir allt längre och de är nyfikna på allting... Dock springer de som
skott tillbaka till buren om det är något ljud som skrämmer dem... De har badat ett par
gånger och pälsen börjar se riktigt fin ut. De tycker dock inte om att bada, inte alls...
Jag har också kunnat klippa klorna på dem efter en lång kamp och att nästan fått armarna i
strimlor... De har funnit sig till rätta och verkar må MYCKET bättre... :D Jag ska kastrera
min hane och sen sak de få bo tillsammans utan att riskera att de ska bli gravida, och så
slipper hanen vara ensam mer.
Flickorna heter numera Siri och Cissi.
Siri - alltid i mitt hjärta
Siri var tyvärr redan gravid när jag tog henne under mina vingar. Hon fick problem när hon
skulle föda. Troligtvis var hon allt för gammal och allt för vanvårdad... Klockan 11.05 den
2 Juni drog hon sitt sista andetag..
1/6-03
Siri håller på att dö... Hon började föda natten till i fredags. En unge kom ut - död. Sen
fastnade nästa unge i henne och jag fick hjälpa henne dra ut den (död). Så kom det en död
till och sen fastnade nästa också (död). Fick hjälpa henne med den med. Sen slutade hennes
värkar. Hon har bäbisar kvar i magen, jag känner dem, och har inte haft värkar sedan i
fredags kväll... Har pratat med vet. men de säger att det inte finns något de kan göra.
I dag har hon börjar visa tecken på att hon mår dåligt, hon är raggig i pälsen, alldelens
insjunken på magen och vinglar med bakbenen... I morgon blir nog hennes sista färd till
veterinären...
2/6-03
Siri är nu död. Var till veterinären med henne i dag, de konstaterade likförgiftning. För
att låte henne slippa att plågas beslutade vi att låta henne somna in. Min lilla dam...
5/9-03
Cissi frodas och mår bra. Hon trivs med de andra råttorna och har vuxit till sig ordentligt.
Hon är livlig och springer järna runt i lägenheten. Hon tycker dock inte om att bli
upplockad, vilket är förståeligt... men hon gör framsteg varje dag.
<<< Tillbaka till "Läsvärt"